Två bröders vandring i de svenska fjällen del 2

Vandra i fjällen

Reportage

Två bröders vandring i de svenska fjällen

Ammarnäs-Hemavan

                                                                                                       Del 2

 

 

Dag 2 eller när den riktiga vandringen började, hade vi vetat hur denna dag skulle sluta så hade vi tänkt om.

 

Vi vaknade tidigt och åt vår frukost, frystorkad gröt, varm blåbärssoppa och smörgås, med ost på tub.

Det är lätt att tiden går, trots att man försöker skynda sig och sen att packa sin ryggsäck smart på kort tid. Robin var snabbare än mig, jag tror att han bara tänkte efter snabbare hur hans ryggsäck skulle packas.

I alla fall så skulle dagens vandring ta oss till Stf Serve, 11km totalt trodde jag, men  efter att ha blivit tillrättavisad av Stugvärden vid den stuga som vi uppehållit oss vid över natten. Att vandringen till Serve var 19km, blev jag mest irriterad över mig själv efter att ha tittat över sträckbeskrivningen och insett att jag läst fel. Men fast beslutna att vandra så begav vi oss av, dimman låg över bergen, och det blåste lite, bra vandringsväder.

Vi vandrade uppför leden med Uhtsa-Aigert på vår högra sida och dåriestjåhka på vår vänstra sida, som med sina snöbeklädda partier lockade till snöbollskrig, den första biten är förhållandevis lättvandrad men det blir några korta vätskepauser på vägen upp. Vi spanar efter renar men ser bara berg vart vi än tittar. Nu börjar vi en lättare stigning uppför mot det pass om leder oss in mellan Uhtsa-Aigert och Dåriestjåhka, vinden tilltar kraftigt och det känns som om vi har enorma fläktar riktade mot oss. Vi känner trots vinden att vi behöver stanna, fylla på med energi och vätska, vi stannar bakom ett stenröse och försöker lä men det är omöjligt.

Robin paus vid passet 2

Efter ett tag så kommer det en äldre man med lika tungt packad ryggsäck som jag, skillnaden mellan oss är att jag åtminstone bär ryggsäcken korrekt, hans är sned, precis som om han skulle ha packat ena sidan medvetet tungt. 30 graders lutning. Senare under vandringen får vi veta att han vandrat på som ett ånglok.

Krutgubbe eller galning, vem vet!!

Både Robin och jag hade pratat om att göra en avstickare och bestiga Stour-Aigert under denna dagsvandring, vi hade bestämt oss för att lämna våra ryggsäckar och endast ta med oss mat och vätska, lättare vandring helt enkelt. Vi lämnade våra ryggsäckar brevid en stor sten vid juovvatjåhka som är en fjällsjö mitt på kalfjället, vi tog ut riktning och gick över bergskammen för att sen gå nerå.

 

Här egentligen så begår jag misstag nr 2, det första misstaget var att fylla på vatten ur fjällsjön, det får jag ångra senare under vandringen. Misstag nr 2 var att göra avstickaren till Stour-Aigert.

Vi skulle helt enkelt inte tagit oss an toppturen, men efter 2-3 kilometers vandring så befinner vi oss uppe på toppen, blickandes utför, det stormar och jag skyndar mig att gräva fram toppboken som ligger gömd under ett stenröse, Robin förevigar att vi kommit oss upp. För en kort stund så får vi njuta av utsikten men nästan lika snabbt får vi lämna toppen på grund av stark blåst.

Robin uppe vid StourAigert3Robin uppe vid StourAigert2Mattias Stour Aigert toppboken

 

Vi beslutar oss för att gå lite längre neråt och tillaga lunch, vi behöver fylla på med energi.  Vi hittar en sten som ger oss tillräckligt med lä. För min del så fick det bli Skinnarmos Pasta Carbonara, den är god och krämig.

Lunchpaus StourAigert2Lunchpaus StourAigert

 

 

Medan vi  väntar på att den frystorkade maten ska bli klar så passar vi på att ta fjällfies. Klockan är rätt så mycket och vi inser att vi behöver gå tillbaka till där vi lämnade våra ryggsäckar och sedan fortsätta vår vandring. Vi studerar terrängen och beslutar oss för att ta ut en riktning som vi tror är lämpligast utefter var vi lämnade våra ryggsäckar, vi vill ju inte behöva gå allt för långt tillbaka.

Det är här vi inser hur svårt det ibland det kan vara att läsa karta och beräkna avstånd, vi går uppför den bergskam som vi tidigare gick nerför men vi skråar för att inte behöva gå så brant. Här så inser vi att vi lämnat vår packning vid fel ställe och det är bara att gå tillbaka, en bitter känsla växer hos mig och den kommer finna sig kvar länge.

Men vi hittar våra ryggsäckar och packar om och fortsätter vår vandring, vi ser snart en raststuga, Den raststuga som vi trodde vi hade koll på. Där sitter det ett par som vilar upp sig, vi stannar en stund och pratar med dem, snällt så berättar de vilken väg vi ska ta och informerar oss också om hur dåligt med tältplatser det var vid Serve stugan.

Nu börjar vandringen neråt och nu börjar jag känna magsmärtor, jag kopplar inte just då att det vatten som jag fyllde på vid fjällsjön tidigare förmodligen var dåligt. Misstag nr 1 blev kostsamt.

Koka alltid vatten som du är osäker på har jag alltid sagt åt andra men till mig själv så var det som om jag var en trotsig 5-åring och bara struntade i det jag själv sagt till andra människor.

 

Vi kommer nu neråt och går genom skogs sly, och vi har vuomatjåhka rakt framför oss, där finns en raststuga eller nödstuga som bara får användas vid nödsituationer för att övernatta i, vi stannar en stund och jag mår skit, medans Robin ser oförskämt pigg ut.

Raststugan vid VuomatjåhkaPå väg nerför passet efter vuomatjåhka

 

Nu vet vi att det är ca.7km kvar att vandra och klockan går emot kväll, dessa sista kilometer existerar egentligen inte i min minnesbank, som en zombie gick jag och bara gick. Bara en stark känsla av att vi måste vara framme snart. Här är det min bror som peppar mig, det går uppför passet vid vuomatjåhka, kvällssolen tittar fram och kanske är det den som sporrar och ger mer energi.

Nu har vi kommit så pass långt att vi kan skymta serve stugan, men den känns ändå lång bort. Efter en lång stunds vandring så kommer vi ner till den bro som gör det möjligt att korsa servejåhhka, Robin vill stanna likt en papparazzi och fota, jag är mindre entusiastisk över det och skyndar mig över.

Robin på bron vid servejuhkaservejuhka

 

Som om inte vandringen i sig var jobbig så svärmar det av mygg, jag ser en skylt, där det står 2km till Servestugan, då svär jag för mig själv, och dessa 2km kändes som att gå i sirap, benen, fötterna precis allt värkte.

Vi kommer fram till Stf stugan och det finns ingen som helst anledning att ta fram tältet, vi sover inne. Stugvärden välkomnar oss och visar oss vårat rum, vi får ett eget stort rum, det behövdes.

Alla kläder som vi burit är fuktiga och behöver hängas upp. När vi gåt mot stugans lilla butik Aldrig så stegar jag fram med korta och vingliga steg fram mot hyllan där det står Coca-Cola, till det så köper jag en påse med Gott och Blandat.

När vi sitter på våra sängar så kan vi bara konstatera att vi totalt vandrat nästan 24km denna dag, helt idiotiskt och det är nästan så vi vill glömma vad vi gjort.

Klockan är 9 på kvällen, vi lagar till en sen middag, men jag äter knappt, får i mig soppa och en smörgås, min kropp är trött och slut.

Efter att vi ätit vår middag så går vi tillbaka till vårt sovrum, där kvällssolen lyser in igenom vårt sovrumsfönster, otroligt fint men svårt att njuta och se skönheten i det hela. vi är så trötta att vi somnar rätt så fort den kvällen.

 

 

Mattias

Mattias

Församlingspedagog at Svenska Kyrkan
36år , 5 barnspappa, vandra i fjällen och vistas i naturen, klättring, foto och bildbearbetning
Mattias

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *