Två bröders vandring i de svenska fjällen del 4

Två bröders vandring i de svenska fjällen

Ammarnäs-Hemavan

                                                                                                       Del 4

 

 

Natten har varit blöt, det har regnat i omgångar och åtminstone jag har svårt för att sova i ett tält när  det regnar,  på ett sätt är det något mysigt med regnet som smattrar på tältduken konstant, men sjukt tråkigt att ligga och lyssna på hur regnet i flera timmar nästan försöker ta sig igenom tältduken.

 

Vi pockar ihop både inner och yttertält och tar med oss det in till stf stugan där vi hittar åt värmerummet och vi kan hänga upp tältdukarna på linor för att få det att torka.

Medans vi väntar på att tältet ska torka så äter vi frukost, packar våra ryggsäckar  och pratar lite med stugvärden om dagens vandring. Stugvärden visar oss den höjdkarta som finns uppsatt på väggen. 14km till syterskalets stf stuga, plattare vandring åtminstone till största delen, gå igenom skogssly, passera över labyrinter av våta stenar på marken. Gå över några hängbroar för att sedan ta oss uppåt.

Även om dagens vandring är mindre jobbig så kommer den ta några timmar så det är viktigt för oss att komma iväg tidigt, jag går in till värmerummet, det rinner nästan en mindre flod på golvet. Boven verkar vara vårt tält. Ingen av dukarna är torra och det är bara att plocka ihop varsin duk och hänga utanpå varsin ryggsäck.

 

Vi förbereder oss på att det är blött ute genom att regnkläder åker på, vi packar det sista, tar farväl av stugvärd och de gäster som är vakna, önskar dem en trevlig vandring, vi börjar nu vår vandring igen. Jag och Robin har pratat om att ev. vandra längre denna dag, allt för att minska på den sista dagens vandring. Då vi har en busstid att passa.

 

Ett stop tar vi vid Tärnasjöns strand, Regnbågen stoltserar med sina vackra färger, jag tar fram min smartphone och börjar filma, ett vackert minne. Vi ser även fler fjällvandrare som övernattat i närheten av stranden.

 

Vi passerar efter några timmar den första hängbron av flera och vi börjar nu se på långt håll N och S sytertoppen framför med dess glaciärer. Svårt att förstå att det kan vara såhär vackert.  Vi fortsätter vidare och kommer fram till ett sameviste som bedriver fisketurim, några fiskare är på väg ut samtidigt i sina båtar som vi närmar oss en av de sista broarna.

Vi stannar till på mitt på bron, tittar neråt och ser öringar simma i vattnet, fiskarna använder sig av flugspö, tar inte lång tid innan den första fisken sitter på kroken och vevas in. Ett skådespel som är värt att titta på men vi har svårt att stanna särskilt länge. Vi har en bit kvar att vandra.

 

Vi fortsätter vår vandring och nu börjar det gå uppåt. Det känns i mina knän, men för Robin syns det som att det går fjäderlätt. Vi tar några pauser  för att andas och här känns det påtagligt att Ryggsäcken är tungt packad. Vi kommer upp på en platå och Syter börjar kännas nära nu.

Sytertopparna måste vara frekvent fotograferade av alla som vandrar denna sträcka, jag kan inte påminna mig om någon vackrare miljö att föreviga genom kameran. Dock så skulle jag kunna nöja mig med att bara stirra på topparna med mina ögon och motivet hade förevigats på näthinnan.

 

Jag får ett antal bra bilder från olika vinklar, Robin likaså. Vi börjar nu skymta Syter stugan och med solen i våra ansikten så ska det bli skönt att komma fram. Plötsligt börjar min telefon vibrera och ringa. Vi har varit utan täckning i 2 dagar och först när vi börjar komma fram till Syter så finns det täckning. På telefonens display så dyker det upp meddelanden och något missat samtal.

Ett av dom är från min mamma, så jag ringer upp och berättar att allt är bra, var vi befinner oss och att vi återkommer mera framöver.

 

När vi kommer fram till stugan, så är det bara vi där. Stugvärden är ute vandrar och väntas inte vara tillbaka först om några timmar, och vi ser inte till några andra som är i närheten av stugan. Trots att stugan har en stor uteplats med räcke så fyller vi all ledig plats med våra tältdukar, blöta sockar och andra kläder och skor.

För varje stuga som vi besökt så har Robin frekvent samlat på sig stugmärken, men när Robin ser att Stugvärden inte väntas tillbaka innan vi tänker lämna så blir Robin missmodig och allt känns bortkastat. Vi käkar lunch, vilar oss väntar, väntar och väntar.

Vi går ut och jag sätter mig på bänken ute för att njuta av miljön framför oss och solen, Robin går iväg med kameran, det dröjer ett tag men sen ropar Robin på mig att jag ska komma, jag skyndar mig iväg.

 

Robin har hittat ett fint ställe nere vid Syterbäcken eller kanske är det en fors , vattnet är nästan turkost och det är otroligt fint. Vi tar några selfies där. Jag går tillbaka efter en stund mot stugan för jag tror att det är stugvärden som kommit tillbaka från sin vandring, lite tidigare. När Robin kommer tillbaka så ser han att stugvärden är på plats och är snabb att köpa stugmärket . Yes!

 

Nu känns det mycket bättre för oss båda. Dels så har våra saker torkat, sen är stugmärket inhandlat, nu kan vi fortsätta. Vi packar ihop våra saker, tar på oss våra kängor, ryggsäckar och  vi frågar stugvärden hur lång tid det tar att gå uppför kammen, 30-45 minuter ca. Vi säger hejdå

Den vandringen tar 1,5 timme för oss men väl uppe ser vi en ren, ensam men nyfiken, han slår nästan följe med oss. Nu är vi så pass långt upp så vi ser syterskalet torna upp framför oss med varsin fjälltopp på respektive sida om oss. Vi hittar en sten, gör middag och njuter av lite whiskey och någon ölkorv som vi hade med oss, den åstadkommer dock en del gasattacker.

 

V har vandrat långt idag, men vi är fast beslutna att vandra några timmar till.

Efter att ha ätit middag och vilat en stund så packar vi ihop och vi börjar  vår vandring genom Syterskalet, vi känner oss små när vi går därigenom, det är otroligt mäktigt och högt på varje sida, vi kommer fram till ett vattenfall där det även finns snö,  det börjar bli kallt och vi vet att solen kommer gå ner om några timmar, vi vandrar på och det är så vackert, men vi vill stanna kvar i skalet, vi har inte bråttom.

 

Solen börjar sin sakta nedgång och ljuset förändrar sig längs med bergssidorna. Klockan är nio på kvällen och vi har  några kilometer kvar till Viterskalets stf stuga. 1,5 timme senare så är vi framme, vid viterskalet och vi ser en hel del tält, människor som tvättar sig i bäcken, käkar kvällsmat.

 

Trots den sena timman så knackar vi på hos stugvärden, det dröjer en stund , men dörren öppnas och vi förklarar att vi vill sova inne i natt. Vi betalar, köper stugmärke, köper varsin dricka/öl. Sedan letar vi upp varsin ledig sängplats i stora stugan. Skönt äntligen framme.

 

Vi sitter en kort stund på trappen ute, tittar på himlen som är rosa/lila och konstaterar

 

att dagens vandring slutar på 26km, vi har vandrat i 14 timmar totalt.

 

vi ställer ingen klocka på ringning.

 

Vi somnar snabbt,

 

broarna-vid-sodra-tarnasjon fjallfie-5-antligen-framme-vid-syterstugan fjallfie-vid-syterskalet lunch-vid-passet-mot-syterskalet mattias-och-den-lilla-ledskylten mattias-och-syterskalet mattias-vid-tarnasjon n-sytertoppen-och-glaciaren robin-efter-leden-mot-syterskalet robin-och-sno-i-syterskalet robin-och-syterskalet-i-bakgrunden robin-och-sytertopparna-i-bakgrunden robin-snart-framme-vis-viterskalsstugan robin-vid-tarnasjon snart-framme-vid-viterskalsstugan solnedgang-i-syterskalet stf-viterskalet stroren-uppe-pa-platan-mot-syterskalet syterskalet-en-blick-bakat syterstugan torka-klader-och-prylar-samt-vila tarnasjon vattenfall-i-syterskalet vy-fran-svarfarbacken vy-mot-syterskalet-3

Två bröders vandring i de svenska fjällen Ammarnäs-Hemavan del 3

Två bröders vandring i de svenska fjällen

Ammarnäs-Hemavan

Morgon dag 3, kl. 07:20 ljuder alarmet på min telefon, Robin är redan vaken

Vi kliver upp ur våra sängar, tar på oss lite kläder, tar fram våra köksprylar med frukostgrejer och vi beger oss mot matsalen för att börja göra frukost.

 

Frukosten intagen, vi har nu börjat att packa ihop våra saker, skönt att allt är torrt. Det värsta jag vet är att packa ner blöta eller fuktiga kläder.

Humöret är bättre och likaså formen, idag har vi 14km vandring mot Tärnasjöstugorna att avverka.

En lättare vandring för oss båda, först en bit uppför, vi får syn på2 strörenar som genast springer sin väg och lite längre fram längs leden så passerar vi några mindre buskar. Plötsligt prasslar det till ordentligt och varken jag eller Robin är beredd på att upp ur busken så flyger en fjällripa upp och iväg, pulsen och hjärtat hoppade till.

 

Solen lyser på oss idag och vi tar riktigt många fjällfies, idag känns det bättre.

Vi stannar till en kort stund, jag behöver ta hand om ett skavsår som jag fått på min häl, tar fram ett compeed plåster, sätter fast det och byter till torra sockar, 1st tunn och 1st tjockare ullsocka.

 

Mitt uppe på fjället så stöter vi på en familj på 2 vuxna och 2 flickor, alldeles begeistrade stannar de oss och frågar oss var vi hittat de renhorn vi har längst upp på våra ryggsäckar. Familjen har letat under hela sin vandring efter renhorn men hittills varit lottlösa. Jag förklarar på en kombination av Svengelska var vi hittat våra och att renarna i år inte hittills varit så synliga.

 

Vi fortsätter vår vandring men en tanke föds genast. Eftersom jag själv har barn så skulle jag som förälder ha blivit glad å mina barns vägar om vi hade hittat renhorn. Jag frågar Robin om det är ok att vi lämnar 2st renhorn, längs efter leden lite längre fram. Helt ok och vi görs så.

 

Klockan börjar närma sig lunchtid och efter några kilometers vandring så stannar vi till för att äta lunch, välbehövligt och medans vi stannar till för att äta lunch så passerar det gott om människor som precis som vi njuter av att vandra i de Svenska fjällen.

 

Vi fortsätter vår vandring och det hinner bli regn innan vi är framme vid tärnasjöstugorna, men skönt är det att komma fram.

Vi är nu vid Stf Tärnasjö och vi har gått 14km på 5 timmar, lagomt! Vi bjuds på ett glas kall saft av Gun som är stugvärd. vi pratar en bra stund med stugvärden innan vi letar oss fram till den plats som vi blivit informerade om att vi kan tälta på.

 

Resten av dagen och kvällen vilar vi upp oss, vi äter mat och det känns skönt att kunna få i sig mat ordentligt, att bli mätt och känna sig nöjd.  Senare på kvällen så är det tid för alla herrar att göra entré i bastun,  och naturligtvis blir det bad i Tärnasjön.

 

Kvällen avslutar vi i Stf’s stuga tillsammans med flera vandrare och stugvärden. Otroligt härligt att bara sitta, prata och njuta av tillvaron. Robin är rätt så tyst under kvällen och egentligen först dagen efter så förstår jag vad det berott på. Njutning!!

 

God natt- over and out

 

 

Leden efter Serve stugan         Servvejavrrie

 

 

Fjällfie Fjällfie2 Fjällfie3        Trollslända            Trollslända2

Tärnasjöstugan              Tärnasjöstugan2

 

Måltid i tärnassjöstugan  Kvällsmys i tärnasjöstugan

Två bröders vandring i de svenska fjällen del 2

Vandra i fjällen

Reportage

Två bröders vandring i de svenska fjällen

Ammarnäs-Hemavan

                                                                                                       Del 2

 

 

Dag 2 eller när den riktiga vandringen började, hade vi vetat hur denna dag skulle sluta så hade vi tänkt om.

 

Vi vaknade tidigt och åt vår frukost, frystorkad gröt, varm blåbärssoppa och smörgås, med ost på tub.

Det är lätt att tiden går, trots att man försöker skynda sig och sen att packa sin ryggsäck smart på kort tid. Robin var snabbare än mig, jag tror att han bara tänkte efter snabbare hur hans ryggsäck skulle packas.

I alla fall så skulle dagens vandring ta oss till Stf Serve, 11km totalt trodde jag, men  efter att ha blivit tillrättavisad av Stugvärden vid den stuga som vi uppehållit oss vid över natten. Att vandringen till Serve var 19km, blev jag mest irriterad över mig själv efter att ha tittat över sträckbeskrivningen och insett att jag läst fel. Men fast beslutna att vandra så begav vi oss av, dimman låg över bergen, och det blåste lite, bra vandringsväder.

Vi vandrade uppför leden med Uhtsa-Aigert på vår högra sida och dåriestjåhka på vår vänstra sida, som med sina snöbeklädda partier lockade till snöbollskrig, den första biten är förhållandevis lättvandrad men det blir några korta vätskepauser på vägen upp. Vi spanar efter renar men ser bara berg vart vi än tittar. Nu börjar vi en lättare stigning uppför mot det pass om leder oss in mellan Uhtsa-Aigert och Dåriestjåhka, vinden tilltar kraftigt och det känns som om vi har enorma fläktar riktade mot oss. Vi känner trots vinden att vi behöver stanna, fylla på med energi och vätska, vi stannar bakom ett stenröse och försöker lä men det är omöjligt.

Robin paus vid passet 2

Efter ett tag så kommer det en äldre man med lika tungt packad ryggsäck som jag, skillnaden mellan oss är att jag åtminstone bär ryggsäcken korrekt, hans är sned, precis som om han skulle ha packat ena sidan medvetet tungt. 30 graders lutning. Senare under vandringen får vi veta att han vandrat på som ett ånglok.

Krutgubbe eller galning, vem vet!!

Både Robin och jag hade pratat om att göra en avstickare och bestiga Stour-Aigert under denna dagsvandring, vi hade bestämt oss för att lämna våra ryggsäckar och endast ta med oss mat och vätska, lättare vandring helt enkelt. Vi lämnade våra ryggsäckar brevid en stor sten vid juovvatjåhka som är en fjällsjö mitt på kalfjället, vi tog ut riktning och gick över bergskammen för att sen gå nerå.

 

Här egentligen så begår jag misstag nr 2, det första misstaget var att fylla på vatten ur fjällsjön, det får jag ångra senare under vandringen. Misstag nr 2 var att göra avstickaren till Stour-Aigert.

Vi skulle helt enkelt inte tagit oss an toppturen, men efter 2-3 kilometers vandring så befinner vi oss uppe på toppen, blickandes utför, det stormar och jag skyndar mig att gräva fram toppboken som ligger gömd under ett stenröse, Robin förevigar att vi kommit oss upp. För en kort stund så får vi njuta av utsikten men nästan lika snabbt får vi lämna toppen på grund av stark blåst.

Robin uppe vid StourAigert3Robin uppe vid StourAigert2Mattias Stour Aigert toppboken

 

Vi beslutar oss för att gå lite längre neråt och tillaga lunch, vi behöver fylla på med energi.  Vi hittar en sten som ger oss tillräckligt med lä. För min del så fick det bli Skinnarmos Pasta Carbonara, den är god och krämig.

Lunchpaus StourAigert2Lunchpaus StourAigert

 

 

Medan vi  väntar på att den frystorkade maten ska bli klar så passar vi på att ta fjällfies. Klockan är rätt så mycket och vi inser att vi behöver gå tillbaka till där vi lämnade våra ryggsäckar och sedan fortsätta vår vandring. Vi studerar terrängen och beslutar oss för att ta ut en riktning som vi tror är lämpligast utefter var vi lämnade våra ryggsäckar, vi vill ju inte behöva gå allt för långt tillbaka.

Det är här vi inser hur svårt det ibland det kan vara att läsa karta och beräkna avstånd, vi går uppför den bergskam som vi tidigare gick nerför men vi skråar för att inte behöva gå så brant. Här så inser vi att vi lämnat vår packning vid fel ställe och det är bara att gå tillbaka, en bitter känsla växer hos mig och den kommer finna sig kvar länge.

Men vi hittar våra ryggsäckar och packar om och fortsätter vår vandring, vi ser snart en raststuga, Den raststuga som vi trodde vi hade koll på. Där sitter det ett par som vilar upp sig, vi stannar en stund och pratar med dem, snällt så berättar de vilken väg vi ska ta och informerar oss också om hur dåligt med tältplatser det var vid Serve stugan.

Nu börjar vandringen neråt och nu börjar jag känna magsmärtor, jag kopplar inte just då att det vatten som jag fyllde på vid fjällsjön tidigare förmodligen var dåligt. Misstag nr 1 blev kostsamt.

Koka alltid vatten som du är osäker på har jag alltid sagt åt andra men till mig själv så var det som om jag var en trotsig 5-åring och bara struntade i det jag själv sagt till andra människor.

 

Vi kommer nu neråt och går genom skogs sly, och vi har vuomatjåhka rakt framför oss, där finns en raststuga eller nödstuga som bara får användas vid nödsituationer för att övernatta i, vi stannar en stund och jag mår skit, medans Robin ser oförskämt pigg ut.

Raststugan vid VuomatjåhkaPå väg nerför passet efter vuomatjåhka

 

Nu vet vi att det är ca.7km kvar att vandra och klockan går emot kväll, dessa sista kilometer existerar egentligen inte i min minnesbank, som en zombie gick jag och bara gick. Bara en stark känsla av att vi måste vara framme snart. Här är det min bror som peppar mig, det går uppför passet vid vuomatjåhka, kvällssolen tittar fram och kanske är det den som sporrar och ger mer energi.

Nu har vi kommit så pass långt att vi kan skymta serve stugan, men den känns ändå lång bort. Efter en lång stunds vandring så kommer vi ner till den bro som gör det möjligt att korsa servejåhhka, Robin vill stanna likt en papparazzi och fota, jag är mindre entusiastisk över det och skyndar mig över.

Robin på bron vid servejuhkaservejuhka

 

Som om inte vandringen i sig var jobbig så svärmar det av mygg, jag ser en skylt, där det står 2km till Servestugan, då svär jag för mig själv, och dessa 2km kändes som att gå i sirap, benen, fötterna precis allt värkte.

Vi kommer fram till Stf stugan och det finns ingen som helst anledning att ta fram tältet, vi sover inne. Stugvärden välkomnar oss och visar oss vårat rum, vi får ett eget stort rum, det behövdes.

Alla kläder som vi burit är fuktiga och behöver hängas upp. När vi gåt mot stugans lilla butik Aldrig så stegar jag fram med korta och vingliga steg fram mot hyllan där det står Coca-Cola, till det så köper jag en påse med Gott och Blandat.

När vi sitter på våra sängar så kan vi bara konstatera att vi totalt vandrat nästan 24km denna dag, helt idiotiskt och det är nästan så vi vill glömma vad vi gjort.

Klockan är 9 på kvällen, vi lagar till en sen middag, men jag äter knappt, får i mig soppa och en smörgås, min kropp är trött och slut.

Efter att vi ätit vår middag så går vi tillbaka till vårt sovrum, där kvällssolen lyser in igenom vårt sovrumsfönster, otroligt fint men svårt att njuta och se skönheten i det hela. vi är så trötta att vi somnar rätt så fort den kvällen.

 

 

Två bröders vandring i de svenska fjällen

Två bröders vandring i de svenska fjällen

Ammarnäs-Hemavan 8,5mil inklusive en topptur

Först så vill jag börja med att säga att denna vandring har varit otroligt viktig för mig, den har tagit nästan 2år från då vi började prata om att vi skulle göra detta. Gång på gång så har saker kommit emellan. Såhär i efterhand så har jag insett att den var lika viktig för min bror.

Sommaren 2016 blev det inte inställt, vandringen blev av och ni kommer nu få följa denna vandring men uppdelat på 5 avsnitt. Ha tålamod och jag hoppas ni kommer tycka om min skildring av två bröders vandring. Några fina fotografier bjuds det också på.

 

Min bror Robin bor i Linköping och är 13år yngre än mig, vi har samma pappa men olika mammor, det har gjort att vi växt upp på två olika håll. På loven var jag hos min pappa när jag var yngre, då hade vi tid att umgås. För mig har det känts som att vi växte ifrån varandra.

Åren går och livet förändras, för mig har det inneburit att jag idag är pappa till 5 barn, värdesätter att vara ute så mycket som möjligt, vandra i fjällen, vara ute i skogen, plocka bär eller fiska. Naturen är viktig för mig, jag kan inte tänka mig att vara utan den. Den svenska naturen är ovärderlig, den är unik. Kontakten genom åren med min bror har varit sporadiskt men ändå befintlig. Min bror har varit upptagen med studier de senaste åren, vilket gjort det nästintill omöjligt att hitta den tid som krävts för oss att umgås.

Nu har vi den, tiden alltså! Eller det beror på. Hela tiden är det prioriteringar och kompromisser med vad man vill göra. Jag kan bara hoppas att detta är början på en lång vandring som aldrig kommer ta slut.

 

Det är tisdag morgon, vi väntar på bussen som ska ta oss upp till  Ammarnäs, en resa på ca.3.5 timma enkel väg. Ja ni läste rätt! Vi får byta buss i Sorsele för att sen ta oss vidare till Ammarnäs, klockan närmar sig lunchtid och vi äter vår medhavda sallad på bussen, åtföljt av en pratstund med den busschaufför som kör oss.

Det blev en historisk pratstund, busschauffören berättar varför alla orter eller byar med ändelsen sele just heter så. Ordet sel eller sele betyder ungefär lugnt vatten.

Vi är äntligen framme i Ammarnäs, Vi lastar av våra ryggsäckar och bussen lämnar oss kvar, vänligt nog så välkomnar mygg och knott oss. Vi packar snabbt om våra ryggsäckar så allt sitter ordentligt, dagens vandring är kort och en bra början,  vi vandrar längs med asfalten som sedan leder oss in på den grusväg som leder in på Kungsleden, där målet med vandringen  är Stf Aigert fjällstuga, en 8km vandring med en stigning på 300 höjdmeter, en stigning som kommer märkas i både knän och rygg. Vi passerar 2 broar där vi också gör ett kort stopp, tar lite fotografier och dricker vatten. Vi är ivriga att komma upp i rimlig tid så vi fortsätter och efter en längre tids vandring så kommer vi fram till Ruovdatjjavratje, ett mäktigt vattenfall, där vi stannar en längre stund, låter systemkameran bara ta över,  vi fyller på energi, choklad och russin och fyller på med fjällvatten i våra vattenflaskor.

Robin och Mattias vid ruovdatjjuhkaMattias vid ruovdatjjuhkaruovdatjjuhka2.

 

Nu börjar den tuffaste höjdstigningen om du frågar mig, knän och ryggen utsätts för krafter som sällan skådats. Men upp kommer vi och när vi äntligen kommer fram till den platå som markerar att nu är det cirka 20-30 minuters vandring kvar, så blir jag smått besviken mitt favoritställe där jag alltid haft möjligheten att plocka hjortron, så växer det bara kart, hjortronen är sena här och jag går miste om nyplockade hjortron till frukost.

Robin vid platån

 

Vi gläds över att de spångar som existerar har bytts ut och någon ny mindre bro har tillverkats och placerats på den myrmark som vi vandrar uppför.

Ankomst Ammarnäs

Robin uppe vid Aigert

Vi kommer fram till Stf Aigert där vi ska sova första natten, jag inser att mina försök att  beskriva miljön runtomkring Aigert är nästintill omöjliga. Så jag låter de fotografier som tagits säga allt.

Vy utöver Aigertstugan 2

Kvällen avslutas med köttbullar i gräddsås och potatismos och  vi bara njuter.

Till saken hör att Stf Aigert är en av de stugor som har bastu och där man även bjuds på ett bad i fjälljokken.

Bastun vid AigertEfterlängtad tvagning

Första dagen avklarad.

 

Bilder från avsnitt två av Vandra i fjällen

Efter förra avsnittet har det kommit en del bra tips på vegetarisk mat att ha på vandring, men skicka gärna in mer tips på bra vegetarisk vandringsmat. Antingen via twitter med #vandraifjällen eller maila mig på johan@karlemo.se.

Vårt förra avsnitt spelades in på en trevlig och rätt så lättillgänglig plats för oss med någon sorts fordon. Därför vill jag gärna bjuda på några fina bilder från den platsen.

Dimma

Strand Tältkåta

 

Andra avsnittet av podcasten Vandra i fjällen

Vad roligt att ha kommit igång med pod:en. Det är ganska precis två veckor sen förra avsnittet släpptes och nu är vi här igen. Den här gången kommer jag att prata en del om vad man behöver för att ta sig ut i naturen. Jag kommer också att nämna två tips på hur man kan hitta trevliga platser att besöka. Till sist får jag finbesök av min dotter Judit som ger tips om hur vi föräldrar kan göra barnens friluftsliv roligare.

Länkar som nämns

Geocaching.com

Lycksele kommuns hemsida

Musik

El Diablo av Cletus got shot

Övrigt

Inspelningsplats

 

Regnet öser ner

Mattias heter jag och har fått äran att skriva här på vandraifjällen. En lördag som denna när regnet öser ner ute är dagar när kreativiteten flödar och det finns tid över för att planera sommarens äventyr, små som stora.

 

Vandra i fjällen betyder mycket, både ladda batterier men även att njuta

Ett av de äventyr som jag och min bror planerar att genomföra är att vandra Ammarnäs – Hemavan, en nätt vandring på 78km. Eftersom vi bor så långt ifrån varandra så har vår planering skett genom, email, sociala medier och telefon hittils, Nedräkningen har börjat, 5 veckor kvar…

Bild och vandringsreportage utlovas, följ mig på min instagram outdoor80

Nu finns Vandra i fjällen i iTunes

Nu finns Vandra i fjällen även i iTunes.
Det innebär att om har appen Podcaster för iPhones/iPads så behöver man bara söka på Vandra i fjällen så kan man enkelt lyssna på denna pod.

För att fira detta kommer här lite bonusmaterial med fina bilder från då vi testade Urbergs 6-mannatält.

Detaljer Urberg

Första avsnittet av podcasten Vandra i fjällen

Att höra sin egen röst är något av det mest obehagliga man kan uppleva (bortsett från att kliva på legobitar i mörkret). Samtidigt tycker jag att samtal är något av det viktigaste som finns. Samtal kan inspirera och förändra världen. Ett dåligt samtal kan också vara oerhört destruktivt. Friluftsprodukter är en stor marknad men vill bli större och i Sverige har vi flera företag som är duktiga på att tillverka goda produkter. Det finns därmed ett stort behov av att öka sin kundkrets. Vilket har lett till att man kan tro att det krävs enorma mängder av dyr utrustning för att ta sig ut i naturen. Den bilden vill vi med denna blogg motverka.

I första avsnittet blir det en relativ lång introduktion till vem Johan Karlemo är och en recension av Urbergs sexmannatält. Recensionen görs av Johan och Mattias Arousell.

Intromusiken samt musiken i podcasten är låten El Diablo av Cletus got shot.
Den som har öron att höra med kommer också att höra lite ljud och musik från spelet IK+.